Ny adress

Nu har min gamla bloggadress (alltså denna) slutat peka om till den nya, så sätt bokmärket här istället:

Blogg

Morgen, morgen

Ska snart iväg till hästskrället med syster, det ska bli kul! Dom andra katterna börjar så smått bli lite mer normala, dom är fortfarande lite dämpade, men inte lika farligt. Igår var jag med Lollo på gamla ridklubben Torns och kollade på seriehoppning, det var skitkul och nostalgiskt! Har ju själv varit med i dom där tävlingarna för antalet många år sedan. Sen åkte vi hem till Lollo och satt och nördade oss med varsin laptop i knät och tv:n på, det är trevligt med likasinnade! Läste precis om människor som tutar och kör som idioter förbi hästar och ryttare och stötte på detta citat av användaren Styltan:

”Mycket märkligt att folk tvärnitar när de ser en kyckling, men gasar järnet när det är en häst med någons son/ dotter/ mor/ far på ryggen…”

På landet är som tur var folk lite mer kunniga och saktar in/stannar/väntar. Förstår inte varför man frivilligt skulle vilja köra ihjäl någon.

Jag är alldeles för trött för att skriva egentligen. Så jag slutar nu.

Memories of a beautiful black cat with yellow eyes

 

 

Begravning

Så, nu har lilla Fjunisen hamnat i marken vid gärdsgården vid syrénerna, vi öppnade lådan och klappade henne lite och grätt en skvätt, sen la vi ner henne och fyllde med jord och la på två stora stenar. Tänkte plantera en fin blomma där när våren kommer. Jag trodde det skulle vara läskigt att se och ta på henne när hon var stel och kall, men det var det inte alls. Så nu hoppas jag att hon har det bra i katthimlen och springer runt utan att hosta. Nej, jag är inte ett dugg religiös, men har förstått behovet av att tro att det finns en katthimmel 🙂 Dom tre andra verkar ha kommit tillbaka till en lite mer normal tillvaro nu, dom leker lite och gosar, men det märks att dom fortfarande är lite undrande, eller längtande eller vad det än kan vara. Men det kommer att bli bra!

Och så var det över

Det var inte så farligt som jag hade tänkt mig, det gick så väldigt lugnt till. Dom sätter en spruta med sömnmedel direkt i buken, så det gör inte ont alls. Sedan tar det lite längre tid för dom att somna in helt och hållet, men dom blir medvetslösa ganska snabbt. Väldigt få katter reagerar lite underligt på sömnmedlet och får lite kramper och ryckningar när dom håller på att bli medvetslösa och det fick ju givetvis Fia. Men hon har ju alltid varit lite av en dramaqueen 🙂 Dom var på väg att sätta en spruta till i hjärtat, men då lugnade hon ner sig igen. Jag och Anna-Karin och Syster satt där tillsammans och klappade på henne och pratade och det kändes bra att hon inte behövde ha det jobbigt längre, hon var ganska dålig nu på slutet och kunde inte äta fastän hon ville och var väldigt trött. Sen när vi skulle få hem henne i lådan så sa veterinären att vi skulle vänta tills imorgon med att begrava henne, för att liksom vara hundra. Vilket till en början lät helt bisarrt! Hon hade ju kollat pulsen två gånger och dessutom gett den sista sprutan i hjärtat eftersom dom ändå hade förberett det, så vad skulle oddsen vara? Det kändes lite obehagligt och jag frågade om det någonsin hade hänt, men det hade det inte. Syster trodde att det kunde vara så att det hänt någon enstaka gång för länge sedan när dom inte hade samma tekniker och därför måste dom säga det. Det har i alla fall slutat söka mig nu, tack och lov. 

 

Jag är inte så ledsen nu, lite sorgsen, men jag tror att jag tog ut det mesta igår, då var det riktigt jobbigt. Speciellt att bara gå och vänta på det oundvikliga. Det som är mest jobbigt nu är att dom andra tre katterna är jättenere, dom är väldigt dämpade och osociala. Det sägs att när en kompis är sjuk så förstår dom vad som ska hända, så dom sörjer ju säkert också nu. Vi får ta hand om varandra! Så nu ska jag gå och kela lite. Nedan en bild från i morse, dom andra har varit så gulliga och slutit upp runt henne:

 

Det är svårt nu..

Har bokat tiden för Fia nu, imorgon klockan tre. Jenny och Anna-Karin följer med mig, det känns skönt att inte behöva vara ensam. Det känns så underligt, just nu ligger hon bara här på sängen och ser ut precis som vanligt och hon kurrar när jag klappar på henne. Sen vet jag ju att hon inte klarar av att äta, att hon inte vill röra sig för att det känns jobbigt och att hon inte har det sådär jättebra egentligen. Jag hade egentligen tänkt att vänta tills på onsdag, men det kändes inte rättvist, varken mot henne eller mig. Det blir bara att dra ut på något som ändå är oundvikligt, och jag vill ju att hon ska må så bra som det går när det väl händer. Sen ska hon få komma hem till huset och begravas i trädgården. Det kändes bäst så. Innan har jag tyckt att kremering skulle vara det bästa, men nu när jag befinner mig i situationen så kan jag bara inte tänka mig att Fia skulle ligga i en ugn och brinna. Känns inte rätt för mig. Det är verkligen tur att jag har dom tre andra kvar, då blir tomheten lite mindre. Men det kommer att kännas så konstigt att hon inte är här, hon har ju varit hos mig varje dag i 13 1/2 år. Min lilla Fia. Usch vad ledsen jag är, och då är hon fortfarande här. Jag vill inte veta hur jag kommer att må imorgon. Så jag tänker inte på det. Här är en fin bild på katterna från i förrgår:

 

The end of an era

Var med Fia på djursjukhuset idag eftersom hon blev väldigt hängig under dagen och inte ville äta. Dom röntgade lungorna och hittade en massa cancermetastaser överallt, så det var ju inte så mycket att göra. Hon fick lite kortison så att jag kan umgås med henne i några dagar innan hon ska somna in. Det känns skönt att hon inte har jätteont eller mår jättedåligt så här i slutet. Och jag är inte alls så hysterisk som jag trodde att jag skulle bli när jag har tänkt på den här stunden i alla år. Jag har ju dessutom tre små liv kvar här hemma, det gör stor skillnad. Givetvis är jag ledsen och jag kommer att sakna henne alldeles jättemycket, vi har ju ändå levt ihop i nästan 14 år. Så jag är nere, men okej, och det känns bra. Älskade lilla katt..

 

Lovade ju

Lollo att försöka blogga varje dag i en vecka, so here it goes. Jag tittade på en ny rolig realityserie helt i min smak häromdagen. Den heter 13 Fear is real och innefattar 13 personer som befinner sig i någon sorts Saw-liknande situation. I första avsnittet var första utmaningen, som dom fick i klassisk Saw-röst, att hälften av dom 13 blev bortförda och fastbundna och ögonbindlade i en stol mitt ute i skogen mitt i natten. Sen skulle resterande leta upp dom och det par som kom in sist fick sedan delta i the killing ceremony. Det innebar att bli begravd levande och försöka ta sig ut först. Serien är gjord av bland annat Sam Raimi, mannen bakom Evil Dead-filmerna. Klart något i min smak! Fast jag hade ju hellre varit med än att kollat egentligen. 

 

Jag är väldigt glad att halkan och snöslasket har försvunnit, nu går det ju att köra normalt. Och rida normalt. Det är bra. Nu ska jag snart gå och laga mat och kampera framför tv:n, det förtjänar jag efter en eftermiddag i stallet! Nedan: olika jagformer:

 

 

 

 

För dom hästintresserade

har jag nu skapat en ny blogg om min medryttarhäst Naxton. Den går att hitta här!

Dom yrkeskriminella har ju faktiskt moral

Original gangsters tar över en av siterna som hänger ut sexualförbrytare eftersom originalägarna fått för mycket hot och påhopp. Denho Acar, OG:s ledare, säger att bara för att dom är yrkeskriminella betyder det inte att dom inte har någon moral. Dom tar avstånd från våld mot kvinnor och barn och säger nu att det inte lär bli fler problem med påhopp på siten. Jag läste det här och kände mig totalt perplex. Är det bra, är det dåligt, är det bra, är det dåligt? Jag har fortfarande inte kommit till någon vettig slutsats. Jag vet inte ens om det är bra eller dåligt att ha en site där man hänger ut sexualförbrytare. Ibland tycker min hjärna att om någon våldtagit ett barn förtjänar dom fan att bli uthängda. Å andra sidan tycker hjärnan ibland att människor har rätt till en andra chans och att människor som begår sådana brott ofta råkat ut för det själva och därför behöver vård. Moralkriget i min hjärna fortsätter. Slutsatsen av dagens nyhet är ändå att det är helt bisarrt att en grupp yrkeskriminella tar över en sida som hänger ut sexualbrottskriminella. Det är ju skillnad på kriminalitet och kriminalitet. Så det så.